Livet är inte helt rättvist, som bekant, men ibland blir det lite extra tydligt. Igår em när jag var ute på stan i solskenet pep det till i mobilen och en vän frågade om jag hade sett vad som hade hänt med Terese Alvén. Lätt nervös kollade jag hennes hemsida och såg att hon hade drabbats av en aggressiv form av cancer och antagligen har mindre än ett år kvar att leva. Terese är 37 år, med make och två små barn därhemma. Ridå.

Marken började snurra och jag var tvungen att sätta mig ner. En mer livskraftig person än Terese är svårt att tänka sig, och nu var allt på väg att ta slut? Ofattbart.

Under hela hösten spelade jag och Terese tennis på torsdagsmorgnar, så jag fick följa hennes glädje med graviditeten under den tidiga hösten, den var minst sagt smittsam. Terese kom även upp till GIH och vi spelade in ett podavsnitt tillsammans i vintras. Men sedan väntade mindre roliga saker: missfall, operationer, och nu obotlig cancer.

Jag känner mig säker på att Terese inte skulle vilja att någon blir ledsen av att läsa vad som drabbat henne. Men däremot skulle jag tro att hon vill uppmana alla er som läser detta att inte vänta på det perfekta ögonblicket att förverkliga de drömmar som du har, vad det än kan vara: resa, skriva, inspirera, flytta, musik, poesi, whatever. Har du ett jobb som du inte trivs på så säg upp dig eller gå ner i arbetstid, eller byt relation om den du har idag inte längre känns bra. Det perfekta ögonblicket att förändra livet dyker sällan upp, det gäller att agera ändå. Vänta inte.

Skicka gärna tankar till Terese och hennes familj.