Idag publicerades min uppföljande krönika på Food Pharmacy om viktmobbing i sjukvården. Det stora temat är hur viktmobbningen brutalt krockar med sjukvårdens egna etiska riktlinjer. Du hittar den här:

https://foodpharmacy.se/2021/03/viktmobbing-i-sjukvarden-nagra-inledande-vittnesuppgifter/

Jag kommer fortlöpande att lägga in fler vittnesmål om viktmobbning på mitt instagramkonto: erik_hemmingsson

Jag har idag skrivit en längre krönika på Food Pharmacy om viktmobbningen, speciellt inom sjukvården, och vad vi kan göra för att sluta upp med sådant elände, som skadar betydligt mer än vad de flesta inser. Läs gärna. Och om du har drabbats av detta är du väldigt välkommen att berätta din historia, så ska jag göra vad jag kan för att sprida den typen av vittnesmål. Det är så vi kan öka medvetenheten och därmed undvika att det drabbar andra i framtiden. Du når mig på @erik_hemmingsson på instagram eller på erik.hemmingsson@gih.se

Här hittar du krönikan:

https://foodpharmacy.se/2021/02/viktmobbingen-maste-fa-ett-slut/

2020 har precis lämnat oss, jag tror inte många kommer sakna det året. Låt oss alla hoppas att 2021 kommer att bli ett betydligt bättre år. Om du vill kan du lyssna på en intressant intervju jag gjorde igår med en väldigt god vän till mig, Kitrina Douglas (ca 30 min).

Kitrina och jag doktorerade samtidigt på University of Bristol för ca 20 år sedan. Hon är numera professor i London, med inriktning mot kvalitativa metoder. Hennes bakgrund är väldigt intressant, bl a med en lång karriär som professionell golfspelare, där hon var en av Europas absolut bästa kvinnliga golfspelare under många år.

Vi diskuterade främst ämnet kreativitet, men han även med en hel del annat.

Våren 2020, en märklig period, minst sagt. För egen del så släppte kollegorna på GIH och undertecknad en studie på förekomsten av övervikt, fetma och svår fetma, samt hur dessa variabler utvecklats sedan mitten av 90-talet. Det var ganska häpnadsväckande ökningar.

Övervikt bland män är nu 64% och 44% bland kvinnor (54% totalt). Fetma har ökat från 9 till 17%, med en mer än dubbelt så hög förekomst bland människor med låg utbildning jämfört med hög utbildning (10% vs 22%). Studien hade 447 000 deltagare, och innehöll data på uppmätt BMI (inte självrapporterade), så resultaten är tillförlitliga.

Jag undrar när våra politiker ta sitt förnuft tillfånga och satsa mer seriöst på prevention, det självklara alternativet. Vad ska vi egentligen lämna för samhälle till våra barn? Ett mer långsiktigt ledarskap efterlyses, inklusive från våra stora företag, främst inom den oerhört inflytelserika matindustrin. Ta ett större ansvar för framtiden. Riktig glädje och meningsfullhet kommer när man hjälper andra, inte när man girigt roffar åt sig pengar och inflytande på andras bekostnad.

Länken till studien finns här: https://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/1403494820914802

Jag pratade om studien i TV4 Nyhetsmorgon:

https://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/allt-fler-vuxna-är-överviktiga-kostar-samhället-extremt-mycket-pengar-12771605

Jag hade även nyligen förmånen att medverka i HOBS Möter, ett lysande initiativ för att sprida forskningsbaserad kunskap om övervikt, bl a för att slå hål på vanliga myter och fördomar, med ett tydligt mål att minska stigmatiseringen och mobbingen. Förutom undertecknad kan du lyssna på Ata Ghaderi, Ximena Ramos Salas, Joanna Uddén Hemmingsson (hustrun), Anne Börjesson, Jenny Vinglid (HOBS fantastiska ordförande) och undertecknad.

En är på svenska: https://www.hobs.se/zone/hobs-moter/inside/963

Och en är på engelska: https://www.hobs.se/zone/hobs-moter/inside/964

Personligen tyckte jag den engelska blev bäst. Vi pratade bl a om bantningens hopplöshet och att det så lätt leder till destruktiva mönster och tankar. Vi hann även med vanliga myter om övervikt (kalorierna etc), den nya studien (ovan), samt hur man kan förbättra sin hälsa på ett sunt och naturligt sätt helt utan viktnedgång. Det viktigaste är naturligtvis att jobba med insidan, och att gradvis släppa på kroppshetsen (lättare sagt än gjort, jag vet), men ge det tid, och se vad som händer. Övervikt är trots allt (oftast) bara toppen på isberget, och det gäller att jobba med det som finns under ytan. Jag skriver mycket om detta i Slutbantat, men intervjuerna kan förhoppningsvis förstärka budskapet ytterligare.

Du kan även lyssna på en utmärkt pod jag var med i nyligen med Natalie Yonan (Healthfulness Podden, finns på Spotify mfl), där vi pratade kropp och bantning, men även ett lite mer kryptiskt ämne jag kallar för forsränning. Du kan tills vidare se det som ett betydligt mer spännande, innerligt och kreativt sätt att leva på än det traditionella och ganska destruktiva ekorrhjulet, där folk bränner ut sig på rad. Det finns betydligt bättre sätt att leva på.

 

 

 

 

 

 

 

Åkedialogerna fortsätter, idag med ett ganska förutsägbart tema, men först något annat.

Åke: Jaha, jag ser att du ska banta. Är inte det märkligt med tanke på att du lagt ner en hel del tid och energi på att få folk att sluta banta, du skrev ju tom en bok om det. Tänker du inte på din trovärdighet?

Erik: Jaså, du gick på den? Du har inte funderat på vad det är för dag idag, käre Åke?

Åke: Mycket lustigt, jag trodde du var en seriös person som inte höll på med sånt larv?

Erik: Spänn av lite nu, annars blir du gammal i förtid. Visst kan jag vara allvarlig ibland, men livet vore inte mycket värt om det inte fanns lite humor med i ekvationen ibland. Jag är nog betydligt mer flamsig som person än du och kanske många andra anar, och det gäller nog de flesta som forskar.

Åke: Du kan räkna med en hämnd för detta.

Erik: Gäsp. Nu när vi värmt upp någorlunda kanske vi kan gå vidare och prata om något annat. Medierna och Sveriges samlade myndighetskår har ju slagit på sina absolut största paniktrummor och ropat PANDEMI allt vad de orkar under ett antal veckor nu.

Åke: Så du tycker att detta är överdrivet?

Erik: Låt mig säga så här. Kommer du ihåg Saltkråkan?

Åke: Absolut, jag blir supernostalgisk bara jag hör ordet. Kan tom börja vissla på den där visan och tänka på Båtsman, piratskeppet, Ruskprick, Malin, och alla galna…

Erik: …Fokus Åke. Du kommer säkerligen ihåg Stina, den lilla tjejen som sprang runt och ville få allas uppmärksamhet genom att berätta dramatiska historier från hennes gata i stan. Det var inte så konstigt att ingen riktigt orkade med henne, speciellt inte farbror Melker. Med allt som just nu pågår så känner jag mig lite som farbror Melker med Stina konstant hängande i hasorna, och jag har inte riktigt tålamod att höra på allt hon så väldigt gärna vill berätta om.

Åke: Så vad vill du säga? Att Stina så småningom började jobba på Rapport, och att hennes böjelser för att skapa uppmärksamhet äntligen fick fritt spelrum?

Erik: Ungefär så, och att hon dessutom, fiffig som hon är, hittat en metod för att generera maximal uppmärksamhet, och det kallas dramatik: filmer, ljud, och synnerligen allvarliga personer.

Åke: Men herregud, du vill väl inte bagatellisera det som nu händer?

Erik: Nej, det vill jag verkligen inte. Det är allvarligt det som nu sker, och ingen vet ju riktigt vad epidemin tar vägen, men som epidemiolog är det viktigt att ha saker och ting i proportion. Har du t ex den blekaste aning om vad krig, fattigdom och allmänt socialt elände kostar i termer av hälsa och människoliv?

Åke: OK, där har du kanske en liten poäng. Så varför tror du att det blir så här?

Erik: Jag tror att epidemier upplevs som lite extra läskiga fenomen därför att de på många sätt är oberäkneliga. De kan tillsynes slå till på ett lynnigt sätt, och drabba sådana människor som normalt sett inte drabbas av så mycket ohälsa. Dessutom är det svårt att förutsäga omfattningen av epidemin, det gör oss naturligtvis lite extra oroliga. Men sedan hjälper ju knappast den dramatiska nyhetsrapporteringen heller. Men inget ont som inte för något gott med sig.

Åke: Förklara.

Erik: Livet har ju förändrats ganska mycket bara den senaste veckan, eller hur?

Åke: Jo, det kan jag hålla med om. Bara den här intervjun sker ju via Zoom, eller hur?

Erik: Ja, det är ett exempel. I veckan som gick började landets universitet med distansundervisning, och jag har redan hållit två föreläsningar digitalt. Det fungerade faktiskt väldigt bra, även för en mindre tekniskt begåvad person som jag. Jag hoppas dock innerligt att jag aldrig igen behöver lära mig en ny digital plattform, eller bekanta mig med annan digital dystopi, det är så fruktansvärt tråk…

Åke:…Lugn nu, spåra inte ur. Du skulle ju prata om bra saker som händer.

Erik: OK, tack. Det jag faktisk ville säga, innan blodtrycket började stiga, att det finns en stor möjlighet i det som nu sker, faktiskt för hela mänskligheten.

Åke: OK, jag trodde du skulle vara balanserad? Är det inte du som överdriver nu?

Erik: Ja, möjligtvis, men jag tror faktiskt att stora saker är på väg att hända, att mänskligheten har en unik chans att byta spår nu, till en mycket mer positiv väg än den destruktiva bana vi hittills befunnit oss på. Jag tror att även en den mest insomnade personen kan hålla med om att mänskligheten har bränt ljuset i båda ändar under en väldigt lång tid nu, t ex med miljön, konsumtionshetsen, klasskillnader, mm. Det har nästan varit så långt ifrån hållbart man bara kan komma. Vi har nu en jättechans att hitta tillbaka till genuint mänskliga värden, att vi inte längre ska jaga framgång på bekostnad av andra, eller köpa statusprylar som vi inte blir lyckligare av. Fråga dig själv, käre Åke, vad som definierar en människa.

Åke: Ja, det har jag inte tänkt så mycket på.

Erik: Men det har jag. Och jag har kommit fram till att det handlar väldigt mycket om hur vi är mot andra människor. Är vi en sådan person som hjälper andra, eller är vi en sådan person som skaffar oss status och välstånd på bekostnad av andra? Jag vet att det är lite larvigt att dela in människor i två kategorier på det här sättet, men vi måste sluta tävla med varandra, och inse att alla är unika och viktiga. Det som drabbar en person drabbar även oss andra, och när en av oss når framgång så är det även en framgång för alla. Vi hör ihop! Och den här krisen kan få oss att inse det, och styra mot det hållet. Vi har en chans att skapa ett samhälle där mänskliga goda gärningar och harmonisk sammanhållning är det viktiga, inte pengar eller status.

Åke: Ser vi inte redan tecken på det?

Erik: Jo, det gör vi verkligen. Människor hjälper andra personer dagligen att hantera krisen. Det handlar inte nödvändigtvis om stora saker, det kan vara att man hjälper någon att handla, att vi pratar med varandra, att vi bryr oss, och att vi samarbetar för allas bästa. Det är även en jättechans för människor att ta en funderare på hur de lever sina liv, och göra det på ett sätt som känns mer autentiskt, att jobbet livar med deras inre värderingar om vad som är viktigt. För att kunna reflektera kring sådant är det viktigt att vi får stanna upp, och det är precis det som händer just nu. Vi stannar upp, och kan därmed rannsaka vårt nuvarande sätt att leva på, och det kommer föra väldigt mycket gott med sig.

Åke: Tackar för det, jag hoppas innerligt att du har rätt. Vi behöver verkligen en förändring. Samma tid nästa månad, så kanske vi kan diskutera ännu mer om det här positiva du pratade om här på slutet?

Erik: Det säger vi. Jag kan boka ett Zoom-möte redan nu.

 

 

Många som läst boken har hört av sig, och sagt så otroligt snälla saker! Jag tror alla författare har en dröm långt där inne att deras böcker ska påverka andra människor, och det känner jag verkligen att jag gjort. Nedan finns ett axplock på läsarreaktioner på boken.

”Som beteendevetare har jag har läst många böcker om övervikt och fetma men har aldrig läst något så här bra! Känner bara ÄNTLIGEN! någon som lyfter upp vad det faktiskt handlar om! Du prickar in allt! Men framförallt kopplar du det på ett enkelt och på ett sätt som alla kan relatera till. Jag kom på mig själv att jag flera gånger satt och log över dina metaforer dom är enkla och klockrena. Samtidigt som det stundtals även var personligt jobbigt och man kände sorg när man läste, för tänk om denna kunskapen hade funnit och varit etablerad när man själv växte upp och redan då hade haft denna förståelse istället för att hela tiden skuldbelägga sig själv och mer eller mindre bantat sönder sin kropp och sitt liv.”

”Din bok tryckte på många knappar hos mig. Du ska känna dig mycket stolt över ditt arbete, din bok kommer att ge stöd och förståelse till många utseende fixerade bantare där ute i stora världen, hjälpa till att bli vän med sin kropp, sluta slå på sig själv och motarbeta kroppen. Du är en liv räddande hjälte, så skönt för alla bantare att slippa gå med oket dålig karaktär, lat, och låg IQ  bärandes på sina axlar!!! Få veta att det finns en naturlig förklaring på varför.”

”Jag har precis lyssnat klart på Din bok ”Slutbantat” och ville bara säga tack. Det var så intressant att höra om forskning inom området, hur psyket påverkar kroppen osv. Du täckte verkligen så mycket som man i vanliga fall inte får höra. Det är, som Du skriver, ett sjukt samhälle vi lever i.

Så tack återigen för Din jätteviktiga bok. Den innehåller så otroligt många bra insikter och verktyg för hur man ska hantera dessa galenskaper.”

”Jag har nyligen lyssnat på din bok ”slutbantat” och kände direkt efter ett stort behov av att tacka dig för att du skrivit denna fantastiska bok! Äntligen en bok som talar till människan ur ett mänskligt perspektiv där forskning och förnuft sammanvävs på ett sätt som kan förstås av alla. Och inte heller är det en förtäckt smygreklam för den ena eller den andra modedieten som jag upptäckt flera fall av i min resa genom bokdjungeln.”

”Jag brukar då dela med mig av boktips på böcker som jag känner har sunda grundpelare och som kan fungera som stöd, inspiration och ibland ögonöppnare till någon som uttrycker sig ha behov av detta. Och få gånger har jag känt känslan av att vilja ta den bok jag nyss läst och gå ut och missionera med den till alla jag möter som med din bok slutbantat, den är helt enkelt så otroligt bra!”

”Vill tacka för din bok Slutbantat som är det bästa jag läst om övervikt! Du gör en stor insats som sprider ny kunskap till en bredare krets och leder till mer konstruktivitet och mindre stigmatisering kring detta viktiga ämne!”

”Vilken fantastisk bok du skrivit, jag sträckläste den i helgen och har nu rekommenderat den till alla jag träffat sedan dess :-D”

”Jag har läst din bok Slutbantat och den har gett mig väldigt mycket insikt i mina viktproblem. Det som hjälpt mig mest var frågorna om när i livet och varför jag gått upp i vikt. Det blev så tydligt att det är perioder med stora utmaningar på jobbet som jag gått upp i vikt.”

”En bekant till mig rekommenderade din bok på Facebook för ett tag sedan och jag funderade länge på att köpa den, och till slut gjorde jag det. Nu när jag har läst den måste jag tacka dig personligen. Tack för att du har hjälpt mig förstå min kropp bättre och hur den faktiskt fungerar. Två nya kunskaper/insikter har varit helt avgörande för mig; att bantning leder till ännu större viktuppgång så småningom, det är inte mitt fel. Tack snälla för att du har hjälpt mig ta bort skulden, den har nog vägt tyngst av allt under många år.”

TACK till alla er som skrivit!

 

 

Adjö 2010-talet, du var verkligen inget lätt årtionde. För 10 år sedan var det lite som att mänskligheten tuffade framåt i ganska bra fart på den nylagda högteknologiska motorvägen (det selektiva minnet är en ljuvlig gåva), som utan större varning plötsligt övergick i en skumpig och svängig grusväg. Våra extra stora kaffemuggar flög upp i vindrutan, farfar svalde cigaretten och ungarna skrek sig hesa där bak. Det var 2010-talet, ungefär, eller åtminstone slutet av det.

Men det var då det, nu gäller det att se framåt. Det är dags att spekulera lite i vad som kommer att fånga vår uppmärksamhet under 20-talet. För att fira det nya årtiondet tänkte jag göra detta lite annorlunda, nämligen i form av en intervju där jag svarar på frågor som – öh – jag ställer till mig själv. Vi kan kalla den intervjuande versionen av mig själv för Åke (tänk Åke Strömmer), så blir det lite lättare att hänga med.

Åke: Skulle du kunna ge en kort sammanfattning av 2010-talet?

Erik: På många sätt så har vi fått ett rejält genombrott när det gäller människors intresse och utövning av sådant vi bevisligen mår väldigt bra av: många motionerar som aldrig förr, vi vill äta naturlig och näringsrik mat, vi vet att vi behöver regelbunden vila och återhämtning, etc. Det budskapet, att ta hand om sig själv och hälsan, har framgångsrikt trummats ut till folket. Människor har lyssnat och tagit till sig, framför allt på Östermalm och liknande ställen förvisso, inte så mycket i miljonprogrammen, men en sak i taget. Vi har rört oss åt rätt håll, och ganska mycket dessutom.

Åke: Det låter ju positivt, men…

Erik: …det finns trots allt en del moln kvar på horisonten, ja.

Åke: Vilka tänker du på?

Erik: Hälsoklyftan, dvs att medellivslängden hos lågutbildade fortsätter att sjunka, den trenden kommer att ta tid att vända. Vi har fortfarande en storskalig matindutri som är mer besatt av pengar än någonsin, och som verkligen inte drar sig för att tjäna storkovan på bekostnad av folkhälsan eller miljön. Det sägs, t ex, att det produceras 1 miljon PET-flaskor i världen PER MINUT, främst innehållandes sockrat vatten. Är det rimligt med tanke på vad läsken gör med vår hälsa, eller att världshaven drunknar i plast? Men så länge ingen sätter stopp för detta så lär det fortsätta. Moral är inte direkt kapitalismens starka sida.

En annan sak, som inte heller är speciellt hjälpsam, är den tuffa tonen som finns mellan olika aktörer inom hälsoområdet. Det gäller att försöka skilja på person och sak, och inse att ingen har monopol på sanningen. Alla skulle tjäna på om vi blev lite bättre på att argumentera lite mer sakligt, och tagga ner lite. Vi behöver knappast fler skyttegravar i Sverige, eller hur?

Åke: Kanske inte, men det kan väl också vara bra med en rejäl diskussion och debatt, det är ju trots allt ganska mycket som står på spel?

Erik: För all del, men det får heller inte bli så att människor håller tillbaka därför att de är rädda för att bli påhoppade. Vi måste värna friheten att uttrycka vår åsikt, och det gäller även i psykologisk bemärkelse. Bara för att vi fått en massa teknologiska leksaker för att tala om vad vi tycker så ska vi inte glömma bort att bete oss som folk, även när vi tycker olika.

Åke: Nåja. Vad tror du om maten på 2020-talet?

Vegotrenden kommer sannolikt bara växa sig starkare, bl a därför att folk vill leva på ett mer hållbart sätt, och vill därmed komma bort från en storskalig köttindustri som behandlar djuren på ett fullkomligt brutalt sätt. Vego kanske kan ses som en slags missnöjesröst ur det perspektivet, men det handlar också mycket om att allt fler kommer bli mer och mer självförsörjande när det gäller maten. Och självklart att de också vill få till ett mer hälsosamt matintag, med ett minimum av tillsatser, e-nummer, och annat kemikaliskt elände. 2020-talet kommer att handla mer om balans och hållbarhet, och då behöver vi komma tillbaka till det småskaliga.

Åke: Verkar logiskt. Mer?

Erik: Den personliga nutritionen har ju redan fått ett genombrott, och det kommer också antagligen att fortsätta, möjligtvis understött av forskning som mer och mer visar att vi bör individanpassa kosten för att må bra. One size does not fit all, så att säga.

Åke: Du skulle inte kunna skippa flosklerna, det blir ganska tradigt. What else?

Erik: En gissning är att vi kommer återupptäcka gammal läkekonst från växtriket, och använda det mer och mer, t ex i vår mat. Det kan vara sådant som minskar inflammation i leder, minskar smärta, får oss att sova bättre, eller stärker skelett och immunförsvar. Det kommer även komma mer och mer forskning som visar att många örter, frukter, nötter och grönsaker bokstavligen är som ett eget apotek, fast utan aktieägare, om du hajar. Gissningsvis kommer vi även vilja byta ut många hygienprodukter, såsom tvål, schampo, deodoranter, smink och tandkräm, mot mer naturliga alternativ. När det gäller kemikalier som kommer i kontakt med huden så kommer vi bli allt mer kräsna och skeptiska.

Åke: Vi får väl se. Vad tror du kommer vara andra stora teman?

Erik: Människor kommer bli mer och mer medvetna om det enorma inflytandet på deras hälsa från sociala faktorer. Då menar jag inte främst de klassiska socialvariablerna som utbildning och ekonomi, som fortsatt kommer ha stort inflytande, utan vårt sociala kapital och vänner. Isolering fräter (nästan) bokstavligen på hälsan och välmåendet, och vi kommer bli bättre och bättre på att hitta tillbaka till att umgås mer fysiskt med våra vänner, och även börja höras på telefon lite mer igen.

Ett annat fullkomligt gigantiskt tema de kommande 10 åren kommer att vara frihet, och kopplat till det så kommer även integritet att hamna i fokus. Många kommer att börja rannsaka sig själva på lite större allvar än tidigare och undra vad de håller på med när de springer runt i ekorrhjulet och mår dåligt, eller inte har tid för saker som barnen eller vänner. Pengar och status kommer gradvis prioriteras ner i takt med att vi vill leva mer hållbart, i lite större harmoni med våra inre värderingar och känslor.

En stor förhoppning jag har är att kroppsfixeringen och utseendehetsen kommer lugna ner sig lite i anslutning till att vi fokuserar mer på insidan. Så kommer det nog också att bli även om det kan ta ett litet tag innan vi når hela vägen fram. Kampen kommer att fortsätta.

Naturen kommer också vara ett annat stort tema. Vi vill komma ut mer från betongen, och andas frisk luft, det behöver vi verkligen.

Åke: Men du, fokus på natur, hållbarhet, växter och sånt gulligt, innebär det att folk kommer skaffa vävstol och knyppelpinnar, gå omkring i bruna och apelsinfärgade koftor, och röka pipa igen?

Erik: Du kan vara lugn, 70-talet är långt bakom oss, även om du verkar ha vissa fobier kvar. Hur som helst, många kommer säga upp sig, sadla om, skaffa husdjur, gå ner på deltid, och söka nya partners, och allt detta kommer de sannolikt må betydligt bättre av. Livet kommer bli lite mer äventyrligt och mindre förutsägbart, och det kommer vi att trivas med. Människor kommer gradvis börja våga lite mer än förut. Det kommer inte vara lika ängsligt som det är idag.

Åke: Du, det här blev en rätt omfattande liten pratstund, vi behöver runda av. Har du något att avsluta med?

Erik: Jag tror att vi kollektivt får försöka stå ut med att vi kommer tuffa fram på den här lite guppiga grusvägen ett litet tag till, men sedan tror jag faktiskt att vi kommer fram till bättre och roligare vägar, åtminstone innan nästa decennieskifte. Fram till dess kommer vi lära oss leva på ett sätt som är lite mer hållbart än idag, där mänsklighetens inneboende kreativitet och goda sidor kommer fram och förvaltas på ett betydligt bättre sätt än idag. Håll ut!

Åke: Tack, det blev ju riktigt positivt här på slutet, du kanske har en bra dag idag?

Erik: Jag försöker bara lägga pusslet så gott jag kan, take it or leave it.

Åke: Inga floskler sa vi ju.

Erik: Ingen är perfekt. Adjö, tack för pratstunden, och bästa lyckönskningar med det nya och spännande 20-talet!

(Krönikan finns även publicerad på FoodPharmacy)

Hösten var lång, grå, och intensiv. Forskning, föreläsningar och författande, och en del annat kul. En av höstens bästa nyheter var att Slutbantat kommer som pocket i januari.

2020 ser onekligen väldigt spännande ut. När det gäller den större bilden tänkte jag skriva ihop en spaning och lägga ut på FoodPharmacy. I mitt eget lilla perspektiv så tror jag 2020 kommer bli ett väldigt spännande och dynamiskt år. 2019 var inget för bra år för att vila upp sig, snarare ett håll-i-hatten-år. 2020 kommer nog bjuda på något liknande, det gäller nog för de flesta av oss.

Se till att vara med dina nära och kära, ge dig själv tid för återhämtning, gör saker som ger dig energi, tacka bestämt nej till det som dränerar dig, försök att vara lite kreativ och hitta nya uttryckssätt, och gör det som du trivs med. Då ger du dig själv bra möjligheter för det kommande året.

God fortsättning,

Erik

I veckan var det skolstart och i och med detta full fart på jobbet för de flesta svenskar. Även om sommaren fortfarande är i full blom, så är vi inne i någon slags övergång och inte minst en återgång till vardagen. I och med detta tar även intresset för hälsa fart och många vill komma tillbaka till lite mer hälsosamma vanor.

Hälsa: hur svårt är det egentligen? Visst, det finns många utmaningar för den som vill leva lite sundare, men det här med hälsa ska verkligen inte krånglas till i onödan. En hel del av vår hälsa styrs ju av saker som vi inte kan påverka, speciellt inte när vi nått vuxen ålder. Det är saker som våra gener och vår uppväxt, som båda har extremt stor inverkan på vår hälsa.

Men sedan finns det så oerhört mycket som vi också kan göra i vuxen ålder som har väldigt (extremt) goda effekter på vår hälsa, i princip både biverkansfritt och omöjligt att överdosera. Och som framkom i intervjun med Anders Pihlblad i söndags, så handlar det om en helhet. Vi kan inte lyckas med allt hela tiden, men vi kan kanske lyckas med några saker på listan, och då har vi ju redan vunnit mycket. Krångla inte till det här med hälsa, och må framför allt inte dåligt när det inte går som planerat. Här är mina fem bästa tips, och det börjar med insidan.

Här kan du se hela intervjun: